• MiR

Dualiteten, konstnär och mamma

Uppdaterat: nov 11

Familjetid. A.M.Hedman


Hur påverkar en graviditet och moderskap egentligen kreativitet och ens förutsättningar som kvinna och konstnärligt skapande? Som konstnär skapar en egna förutsättningar till jobb, om inte en är så pass etablerad att uppdragen rullar in vilket är en liten promille av konstnärskåren. Sällan väntar färdiga uppgifter med garanterad betalning, eller gallerier som sätter deadlines och tingar en plats åt en. Efter en graviditet - en högst individuell upplevelse, och så efter en tids föräldraledighet, inte sällan ett år till ett och ett halvt års tid, även detta en individuell upplevelse - finns plötsligt egen tid att arbeta igen och hur startar man då?

Kan en konstnär ta mammaledigt?

Och konsthantverkaren med alla verktyg och maskiner var tar ens verkstad vägen under tiden? Både en oetablerad och en etablerad konstnär behöver ha ett nätverk att ha diskussioner med och närvara i. Eftersom en stipendieansökan eller artist in residens oftast är internerade av de två senaste årens arbete kan det bli tufft efter en mammaledighet att komma tillbaka till arbetsform igen. Dessutom är familjer inte välkomna i de flesta konstnärsresidens. Och som musiker, då hur funkar det att turnera, kan en musiker fortsatt etablera sig under småbarnsåren? Frågan är stor och behandlar dels hur vårt samhälle ser ut och hur forskning runt anknytning i samspel med vilket familjeliv man lever i, hur man mår mentalt och fysiskt samt ens självkänsla och identitet som kreatör. Detta duella (ja det upplevs som en duell ibland) leverne, att vara kreativ och själv-aktiverad i sitt yrke/ livsval samtidigt som man går igenom en graviditet, förlossning och mammaledigheten är inget som uppskattas direkt i kulturella sammanhang. Fastän dom neurologiska, intellektuella, biologiska och kulturella förändringarna av mödrar är faktiska. 2016 kom neuroforskaren Elseline Hoekzema från Leiden Universitet ut med data från sin 1. magnetröntgen-studie som bevisade en långvarig effekt på kvinnors hjärna efter en graviditet. En omstrukturering med signifikanta förändringar som leder till ett massförfall av grå hjärnmassa. Och tillståndet håller i sig minst två år efter graviditeten, så länge hanterade forskningen datan. Genom graviditetens hormonsignaler skapas istället en fokuserad aktivitet på den sociala kognitiva delen, en viktig funktion för att skapa anknytning till barnet, en ‘emotionell avläsning’ eller modersinstinkten som den också kallas. Hjärnan omstruktureras och skapar därmed mer definierade fokus på andra platser i hjärnan. Detta är ett naturligt biologisk skeende som fungerar som en fördelaktig mognadsprocess/specialisering inför det faktiska förändringen av att bli förälder. Detta påverkar ofta minnet till sämre, det allmänna sociala inriktnings-förmågan och allt som verkar ta bort fokuset från barnet. En liknande systematisering av hjärnan har hänt alla som genomgår pubertetens perspektiv-förändrande period mellan barn och vuxen. Det kan dom flesta relatera till.

Vilka grupper måste man ingå i för att kunna samtala om både utvecklande intellektuella möjligheter OCH bra manövrar för att hinna skicka ett viktigt email, skriva klart en idé och leka kurragömma samtidigt? Måste det vara i uppdelade nätverk/ens specifika konstform? Det kan svårt at sätta sig i någon annans situation speciellt om inte behoven specifikt och uttryckligen kommuniceras. Det är ofta det självklara som borde belysas bättre.

Från Konstnärsnämndens 2. ‘Konstnärlig kvalitet med demokratiskt perspektiv’ angående jämställdhetsintegrerad bedömning av stipendier även den från 2016, ställs viktiga frågor som: Vilka röster hörs? Vilka perspektiv gynnas? Vems skapande institutionaliseras och får ingå i vårt kulturarv?


Om man ser till vilka som träffas och syns mest i kultursammanhang, och vems åsikter som kommer fram. Sedan finns frågan om hur mycket satsas det, ekonomiskt eller intressemässigt på kvinnliga konstnärer efter dom blivit mödrar? Till exempel då det sociala mediet (som speciellt genom pandemin har fungerat som enda skyltning av konstnärliga uttryck) fylls av ömsom bilder på konst, inspiration och mycket, mycket på barnet.

-Uh stönar mången och intresse avtrappas. Är det så? I en personlig konversation med en svensk New York baserad illustratör kom det fram att hon fått rådet att inte ha så många bilder på barnen eller hemmalivet på Instagram, då det kunde verka oprofessionellt och att sektorsuppdelning föredras angående intresset av hennes konst versus hennes liv som mamma. Men är det inte det som också gillas? Att både vara närande och närvarande i sitt familjeliv och sitt konstuttryck är ju awesome, för att använda ett amerikanskt styrkeord. Och det borde inte bara tas för givet, som så många kvinnliga attribut faktiskt gör, för det är också utmattande att vara förälder. Utmattningen och identitetsförändringen borde väl också vara av intresse i uttrycket av skapandet?

Men genom detta projekt Mothers in Residence som mycket pga pandemin utvecklats genom instagram för att kunna nå ut och hitta konstnärer är det uppenbart att det finns mer och mer som talar om detta via sociala medier.

Bara inom västra regionen finns det runt trehundra stycken konstnärer som jobbar med detta ämne inom sitt skapande, så intresset runt själva moderskapet verkar intressant.

Den avgudade och avbildade Jungfru Maria, och Louise Bourgeois spindel arbete om modern finns och hyllas, det tordes väl även vara av ett liknande intresse att se från modern perspektiv? Personligen blir jag exalterad över Bourgeois verk under småbarnstiden, med en kvinna som bär ett hus på huvudet.


Femme Maison, 1945-47. Louise Bourgeois


Vad som hinns med, vad som prioriteras att uttryckas inom det mest intensiva perioden som både mamma och kreatör. Det verkar fortfarande vara mest bekvämt att objektifiera modern än att få en individuell bild inifrån. Men hur mycket skam finns inom moderskapet? Rätt mycket såklart, det är ju skamligt att ens vara kvinna, att få och ha mens eller att sluta få mens, att raka eller inte raka sig under armarna, alla kulturer har sin kvinnoskam. Att amma offentligt, att inte amma, att ta extra lång mammaledighet, att ta en kortare mammaledighet etc. I 3. 'Konstnären får barn’ en nio minuters kortilm av Sanna Lenken som visats på SVT play, presenteras en konstnär och nybliven mammas småbarnsverklighet, i kontrast till hennes fakticitet citeras under filmen en manlig röst ord om ‘konstnärsron och extasen’. En humoristisk och gripande kommentar av en både generell och särskild livsperiod, speciellt för dom som själva genomgått den. Det bjuds på liten inblick i känslan av ensamhet och isolering som kan försura sig genom den speciella perioden som mammaledigheten är, detta med att vara en hybrid; en konstnär och en MAMMA.

‘Jag upplever att det är väldigt svårt att komma in igen, speciellt med åldern.’ Ur artikeln

4. ‘Mer än ett vanligt jobb’ från Konstnären beskriver konstnären Christina Olivecrona hur galleriet hon var knuten till lades ner efter några år. I samma veva fick hon barn, en son som hon har uppfostrat till stor del ensam. När hon efter föräldraledighet skulle börja jobba igen gick det trögt. ’Det blev liksom ett avbräck så att jag kom ur snurren med rätt gallerister, rätt kontakter. Just detta hänger starkt ihop med förutsättningarna för att få stipendier, uppdrag och så vidare’.

Om kulturinstitutionerna skulle understödja med ett positivt fokus till det duella tillståndet som förälder och konstnär så kan det bidra med en jämlik effekt även inom det konstnärliga yrkena.

Hur är det med städernas och regionernas intresse att stödja sin stad/regions kulturutövare som är mammor? Alltså dom individerna som har har satsat lika mycket på sin karriär och studier/studielån som övriga. Det föreslagna målet skulle vara att skapa en fortsatt kreativ och fungerande arbetsmiljö för dom som varit/är mammalediga, eller frångått sitt konstnärskap under småbarnsåren eller till och med längre, för barns mående påverkar mammans vabbande mer än pappans enligt en rapport från 2008 av Konstnärsnämnden.

5. ’En större andel av kvinnorna än männen uppgav föräldraledighet som orsak till att de inte varit verksamma (18 respektive 6 procent). Likaså var ”andra familjeskäl” en mer frekvent anledning bland kvinnorna än männen (10 respektive 3 procent). Sett till de sju yrkeskategorierna var föräldraledighet som skäl till att man inte varit verksam vanligast inom Musik och Bild och form (20 respektive 19 procent). Det var vanligast inom yrkesgrupperna Ord samt Bild och form att ange ”andra familjeskäl” som orsak till att inte varit verksam år 2008 (15 respektive 11 procent)’.

I rapporten från 2016 som nämndes innan från Konstnärsnämndens berörs behovet av möten mellan olika kraftfält inom och utom organisationer för att kunna bryta gamla strukturer. Och att arbetet måste granskas av forskare, politiker, opinion, konstnären och kulturorganisationer. Så finns det nu finns bevisad nutida forskning om graviditetens påverkan. Konstnärsnämnden har regeringens uppdrag att arbeta med jämställdhetsintegrering. Det existerar verk som kommenterar svårigheterna med att kombinera moderskap med det konstnärligt skapande, det uppenbarar sig på instagram när man väl hamnat i filtret artist/mother- ett yrke eller kall som ofta som karriär är gränslös när det kommer till tidsinvestering. Hittills finns ingen specifik plats eller forum skapad för detta ändamål inom Sveriges kulturvärld. Vad som efterlyses här är en plattform med ett tydligt direktiv:

  • Att skapa mer jämlika möjligheter för kvinnliga konstnärer som blivit förälder. Och att bidra till en minskad isolering som ofta uppstår under småbarnstiden.

  • Att visa att vårt samhälle och vår kultur faktiskt räknar in den biologiska effekten av graviditet och moderskap inom konstnärliga yrken.

  • Att kunna hänge sig till att vara mammaledig och ändå se möjligheten att börja jobba kreativt igen.

Går vi ännu längre upp på politisk nivå kan man undra varför inget etableringsstöd finns för näringsidkare/konstnärer/musiker/hantverkare och småföretagare som har varit mammalediga? Jag föreställde mig under min mammaledighet ett konstnärsresidens i hemstaden, med hjälpsamma strukturer och tillgång till ett verksamt nätverk. Med villiga kulturinstitutioner som kan fungera för att hålla workshops, seminarier, diskussion och även en specifik arbetsplats/ateljé under residenstiden som ansöks om. Där det även kan ingå en möjlighet att ta tillvara på andra, etablerade konstnärer genom att erbjuda mentorskap. Nu fick jag en fantastik möjlighet genom utvecklingsstödet av Göteborgs kulturförvaltning. Att ta mig an att skapa en plattform för detta. En startpunkt iallafall, för att organisera residens och ett nätverk under 2021. Iden är bland annat inspirerad från 6. på Victoria & Albert museums artist in residence, där konstnärerna får ta del av V&A’s enorma samlingar, även föremål bakom kulisserna eller som aldrig ens varit på display, för att välja något att inspireras av och ge uttryck för med sin praktik. Flera konstnärer och kreatörer i varsin fantastik ateljé. Hur många museum och konsthallar finns det i Sverige som skulle kunna ge plats åt sina lokala konstnärer med fungerande guidelinjer för ett residens av detta specifika ändamål? Detta är även en ekonomisk fråga. Vad det finnas för intresse satsningar av att stötta sådana residens eller strukturering av mentorskap, och att bygga upp ett nätverk? Ett nätverk som fungerar för att stötta och lyfta fram konstnärer och kreatörer som hamnar i den eviga tröttheten, ensamheten, tidsfluffet och med ansvar över framfödd- individs välmående och skötsel.

Journalisten och radioprogramledaren Rasmus Persson har skapat ett 7. kulturstipendium till minne av hans mamma som var musiker och la sin karriär på hyllan när hon blev mamma. Han sparar pengar varje år för att kunna ge 10.000 kronor till en kulturmamma. Han får många ansökningar, en summering av behoven är att det inte oftast är just pengar som är problemet, utan tiden och ansvaret över barnet som speciellt inom konstnärs och musikers samliv verkar hamna just på mammans del inom familjen.

Går vi ännu längre in på politisk nivå kan man undra varför inget etableringsstöd finns för näringsidkare/konstnärer/musiker/hantverkare och småföretagare som har varit mammalediga?

I Sverige har vi redan några familjevänliga residens, till exempel det konstnärs och familjedrivna 8. Hållnäs Konst- koloni och även 9. Swedish Lapland AIR. Det är inget påhitt att det är tufft att vara en kreatör inom kultur och mamma. Kanske för många till och med omöjligt pga förutsättningarna som saknas inom samhället, familjen och allt inom det socioekonomiska. Vi kan inte glömma att kreatörerna inom alla konstnärliga fack ofta är högutbildade med saftiga studieskulder och samtidigt 10. tjänar lite på sitt arbete inom sin praktik (speciellt inom bild och form) med tanke på utbildningen och vad det faktiskt kostar att ha ett hem för fler individer. Och ju mindre tid som spenderas på ens konst desto mindre pengar kommer in från den praktiken. Så efter att ett barn kommit till förändras alltså både hjärna på den som burit barnet som nämndes tidigare, och då även den sociala närvaron pga tidsbrist, sömnbrist, ansvar över en annans liv och välmående samtidigt som ens egna behov och ambitioner backar för att ge plats åt det nya livet. Att komma tillbaka och fungera professionellt igen blir svårare. Och många tappar självförtroendet helt enkelt. När en själv har märkt av detta personligen och genom att titta sig omkring går frågan inte bort. Hur kan vi påverka detta till det bättre? Genom att skapa förutsättningar som kan förbättra situationen för några individer åtminstone är en start.

På eget bevåg 2016 hörde jag för mig i min stad Göteborg om vilka kulturinstitutioner som skulle kunna delta på olika premisser beroende på individuella platsers tillgångar, dom som visade mest intresse att delta var dom konstnärsdrivna institutioner.

Vad kan vi tillsammans med stadens etablerade kulturinstitutioner som gärna fungerar på offentliga medel hitta för mellanrum där det finns möjligheter att utveckla någonting nytt? Det kräver såklart att alla inblandade istället för att fråga:

- 'Vad får vi som kulturinstitution/företag/galleri/konsthall/museum ut av detta?'

eller

- 'Vilka namn är med?’ för att få en slags garanti på kredibilitet som faktiskt kom som respons från ett visst håll.

Utan att kunna utgå från en kreativ vilja att utveckla något nytt med samma förutsättningar dock men en ny vinkel. Det är den stora skillnad.

Medan undertecknad själv befanns i den omstrukturerande sinnestillvaron av moderskap och genom ett slags praktiskt kreativt stillestånd som kändes som en identitetskris pågick istället en ‘research mode’ period. Från att tidigare intresse inom ämnen som hjärnans plasticitet och om anknytningsteorin under graviditeten googlades orden ‘motherhood, creativity’ och ‘artist in residence motherhood’ etc. Där hittades förutom Elseline Hoekzemas forskning även 11. Lenka Clayton’s egna, och tillgänglig för alla, online manual för ett mentalt/praktiskt residens inom hemmet som även innefattade moderskapet. Samt olika statistiska resultat och undersökningar om jämställdhet/föräldraledighet/stipendieansökningar/antal barn per könsrepresentanterna inom konsten men som sagt, jag hittade inga, inga förslag på lösningar inom frågan.

Jag ansökte om en doktorandtjänst på Valand och HDK 2016 med denna idé om skapa residens med hjälp av kulturinstitutioner och skolan i samarbete med forskning samt eget kosntärligt arbete och gjorde det även igen 2020 då mest för att peta på den konstnärliga högskolan men fick fortsatt inget intresse, jag ställde frågan om det inte diskuterades om dom olika förutsättningar för dom konstnärliga studenterna som senare kommer gå igenom en graviditet och få barn? Varför verkade det ointressant att forska om? Behoven finns och även resurser finns, eller kan skapas. Strukturer finns tillgängliga och massvis med erfarenheter, men inget uttalat eller ens påtagligt utfört. I Storbritannien satsas det på konst och forskning inom moderskap och konstnärsskap, se länk till vår blogg på hemsidan med intervju av konstnären och forskare Sally Butcher: https://www.mothersinresidence.se/post/intervju-with-konstn%C3%A4ren-and-forskaren-sally-butcher


2020 fick jag som sagt igenom ett stöd av kulturförvaltningen i Göteborg för att utveckla kunna denna ide som går under namnet Mothers in Residence.

En förening som alla kan gå med i men vars främjande är för konstnärer, hantverkare, musiker, kreatörer och kreativa näringsidkare för att knyta kontakter och bli mer medlemmar som vill aktiveras. Vi har 2021 tillgång till en ateljé vi hyr på Konstnärernas Kollektiv Verkstad GBG. I maj startade det första MiR med två konstnärer, 12. Pernilla Eskilsson och Sofi Svensson inom varsin praktik, performance och keramik, som har barn i olika åldrar. Och vi har klart vilka konstnärer som gör höstens residens med ytterligare tre Mothers in residence platser under Augusti till November. Residensen är till för att att kunna starta eller avsluta projekt gällande dom som har hemstaden i Göteborg med omnejd som är konstnärer/konsthantverkare och är mammor. Att aktualisera sin praktik igen, att ha en plats att tänka ifred på med tillgång till verkstäder och andra konstnärer runt omkring. Det ingår även en liten summa för att använda dom individuellt godkända verkstäderna på KKV. I föreningen har vi en online ’critique grupp’ för att skapa ett nätverk för alla våra medlemmar som vill kan ingå i för intellektuell stimuli eller ett sammanhang att presentera sig själv och en chans att prata och lyssna på andra. På vår hemsida samlar vi intervjuer från olika konstnärer med liknande frågor om just moderskapet och konstnärskapet, för vi är nyfikna på varandra och på dom olika och dom lika perspektiven som existerar.

Och samtidigt bevisar var och en sin och även den gemensamma faktorn i duetten, för att låna beskrivning av 13. Eva Mary Alyssebowd, mellan att vara konstnär och mamma, det går på det sätt du kan och har omständighet för. Och dom omständigheterna kan ständigt förbättras.

Det intressanta perspektivet är att jag är själv är gravid igen och ska få barn nu i Juli. Och frågan hur jag ska jobba igen under och efter mammaledigheten har redan har slagit mig.


Warning! Slow work process. A.M.Hedman



Den 11 November kl.12 i Hörsalen på Göteborgs Stadsbibliotek, kommer vi att ha ett panelsamtal och en presentation av dom konstnärer som ingått i residens detta år som granskar sina upplevelser och vad dom uppnått genom sina residens.

Moderator är Linn Gall från förvaltningen för kulturutveckling, Västra Götaland.

Vi håller även frågeställningar kring detta ämne: Dualiteten - konstnär och mamma.

Alla är välkomna.

Anna Maria Hedman

Anna Maria Hedman


*Rekommenderar starkt att läsa Hettie Judah, hon skriver för bl.a Guardian och gör uppdrag inom detta ämne: https://www.hettiejudah.co.uk/'


1. http://www.sciencemag.org/news/2016/12/pregnancy-resculpts-women-s-brains-least-2-years / https://www.nature.com/articles/nn.4458

2.https://www.konstnarsnamnden.se/Sve/PDFer/Konstnarsnamnden_rapport_Konstnarlig_kvalitet_eva_mark.pdf Sida 19 *

3. https://www.nordicwomeninfilm.com/person/sanna-lenken/

4. http://109.74.12.117/node/2162 5.https://www.konstnarsnamnden.se/Sve/Informationssidor/PDFer/KN_Inkomsterna_2011_Inlaga_korr02.pdf sidan 21

6. https://www.vam.ac.uk/info/residencies. 7. https://rasmuspersson.se/kulturstipendium/

8. https://hallnaskonstkolonisv.wordpress.com/ 9. http://www.swedishlaplandair.se/the-network/northern-sustainable-futures-38735051

10.https://www.regeringen.se/4a8869/contentassets/1790cc9e40b04a13acae744d02f7bb7e/konstnarsnamnden.pdf

11. http://www.artistresidencyinmotherhood.com 12. www.pernillaeskilsson.com och https://sofisvensson.se 13. https://www.emalyssebowd.com/



*Ett existerande exempel av ett familjevänligt konstnärsresidens är ‘The Mothership’ ett fristående drivet residens i Dorset, UK www.a-n.co.uk/resource/residencies-the-mothership


*Och det finns till exempel att fantastiskt nätverk av inspirerande moderskonstnärer via Mother/Artist podcast: artistmotherpodcast.com

15 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla